Trams.

Jag var trött redan vid 21 och tänkte gå och lägga mig efter att ha spanat in Montazami på 3an, det blev inte så. Istället blev det tankar, magont och sömnlöshet.

Jag hatar att inte veta, att inte kunna fråga, att inte kunna göra någonting alls. Att bara invänta tillräckligt med tid, tillräckligt med vilja och hoppas att jag var mer än vad jag tror att jag var.

Räkna får-tajm? Mkay