02.22

Timmarna rusar iväg och plötsligt är det natt. Jag gillar natt, jag gillar luftens klarhet, stjärnklara himlar, mörkret som omsluter och ljuset som sakta klär av i gryningen. Men imorgon är en ny dag fylld av verklighet. Det ska diskuteras verbal och ickeverbal kommunikation, affektmedvetenhet, kongruens och en massa annat. Så det är nog dags att sova nu, ändå. Och man kommer tydligen ganska långt med fyra timmars sömn i kroppen, who knew?