Alltså, det är inte för intet som Hasse Aro troget och med en allvarlighet som skulle kunna få vilken skrattattack som helst att dö ut på ett ögonblick står där torsdag efter torsdag och rapporterar om det ena brottet värre än det andra. Hasse gör mig egentligen livrädd för hela jävla världen, så pass att jag förmodligen inte borde kolla på programmet alls. Men ändå så måste jag, tvångstankar och paranoia, vilken ultimat kombination.
Min sekunderlånga dröm om att bli polis som utspelar sig någon gång under varje kvartal förstår jag mig faktiskt inte på alls, jag vågar ju inte ens gå nattpromenader längre. Skrivbordspolis tror jag skulle bli min titel, eller kanske guardian of the lost and found box.. bortappade hundar och snorungar och sådant där som ingen egentligen vill befatta sig med men inser att dem måste när myndighetspolisen faktiskt ringer och påpekar att just deras sak är hittad. Nåväl, världen är hemsk - utifrån Hasse Aro inte lost and found.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar